Peps, vår hund med allvarliga humörsvägningar, började skälla rätt mycket under ärevarvet. Britt-marie slet tag om nosen på honom och skrek "nu håller du tyst!" (typ). Peps blev helt chockad och sa inte ett pip mer. Inte ett pip.
mamma: "Först tänkte jag; nu biter han. Sen tänkte jag bara: du är en mycket bättre matte till honom än mig. Du kan få honom, här, helt gratis."
Här har du, ett stycke hund. Vi kan komma och hälsa på en gång i veckan och ge honom lite godis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar