Pernilla tyckte hela nyhetsuppgift-storyn var väldigt rolig och fick sig ett gott skratt. Tur det på ett sätt. Måste bara få mig tid att skriva ner en ny..
Har förövrigt kommit underfund med att alla andra (iaf 99%) av alla bloggare, jag följer, skriver ganska djupa inlägg med tankar och känslor och annat. Det är väldigt kul att läsa och det slog mig att det har jag nog aldrig gjort. Max typ tre rader. Inte riktigt min grej det där helt enkelt känner jag men en dag, En dag, då minsann ska jag skriva lite sånt. Det kan ju va bra :) kanske, vad vet jag.
För att gå tillbaka till mina vanliga hederliga "känslolösa" blogginlägg om mina klumpigheter:
Slutade tolv idag, glömde husnyckeln hemma i morse.. eller nej nu ska jag inte ljuga. Jag fick galet bråttom till bussen, ägnade dem en tanke, insåg att jag aaaldrig skulle hinna ta dem, reflekterade en tiondelssekund över tanken 'inga nycklar, slutar tolv' och sprang sen ut genom dörren. Happ. Fick alltså åka direkt till stallet, chillade i shopen nån timme och det var verkligen hur längesen som helst och väldigt nice. Madde och Cissi är lika barnsliga och glada somvanligt och det är ju alltid kul å se.
Tränade dressyr för Hilde idag med lilla dina som var fina dina idag faktiskt. Riktigt duktig var hon, bådar ju gott inför skoltävlingen. Utom att det går ungefär såhär att öka traven: ökar en långsida, hon länger liiite men springer mest fortare. Håller igång traven på kortsidan och ökar snett igenom igen. Hon länger lite på steget halvordentligt men kan mer. Håller igång traven på kortsida, vänder snett igenom och hon ökar rejält, jag studsar hysteriskt uppåner i sadeln, tappar stigbygeln och där balansen också...höm.. det är så frustrerande att veta att hon(nästan) kan utan att kunna visa det på banan. Men sånt är det. Hon är inte helt lätt att få tillbaka på rumpan, ibland känns det som hennes ben är överallt och man bara hänger med, speciellt när hon är pigg och ibland undrar jag helt allvarligt om hon verkligen är en ponnyplutt på 145. Jag kommer aldrig kunna gå över tillstorhäst, i så fall får jag helt enkelt nöja mig med en Bugatti, för en häst med större steg lär jag aldrig kunna rida ihop. Fast det förstås, dina tar nästan större steg än honom. Eller lika stora. Neej nog med ondatankar om stackars buggan som är så snäll.
I morgon ska lovisa tävla ludde för första gången så jag & evelina ska med och skrika hejarramsor allt vi kan och vifta med plakat. Nu väntar sänge, tjingelingpling!
Sova bör man, annars dör man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar