Just nu är jag inne i en av mina sånna period ni vet, ( eller ni kanske inte vet.. men men) när jag typ ska gå igenom ett dörrhål och prickar lite på sidan så jag slår i axeln eller bara gå förbi liksom en vägg eller något men lyckas på något sätt gå halvt in i den. Och sen om man ska äta typ.. müsli så bara träffar man halva skeden i munnen och halva utanför, sölar ner sig och får torka golvet (eftersom det oftast händer när jag "bara ska ta en slev" innan jag sätter mig). Eller ska luta sig fram för att kolla något och lutar sig lite förlångt så jag är på vippen att ramla omkull, lyckas precis stödja mig mot något och om jag har tur lyckas hålla mig uppe. Eller missbedömer avståndet till bordet och sätter ner glaset alldeles för hårt eller utan anledning glömmer spänna handen ordentligt när jag ska lyfta glaset så det vinglar fram å tillbaka och hälften skvimpar ut.
Fram till nionde klass trodde jag alla hade sånna problem.. visar sig att det visst inte var så, men är man unik så är man!
(Detta ska då föreställa någon som missar dörrkarmen en smula)
Detta inlägg satte verkligen mina paint-skills på prov.. det fick mig också att inse att det inte går å rita en streckgubbe som slår i axeln, eftersom den inte har några.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar