Alltså ja..
Efter att ha tagit hand om alla hästar igår tog jag bussen in till staden och träffade tjejerna :D för att visa vilka tjejer jag syftar på så; agnes, lovisa, emelie, karro och linnea. och så lite andra människor, trevligt hade vi i alla fall. Väl hemma och i säng vid sådär två slaget. "öppethus på friskis och svettis imorgon klockan tio liza!" HAHA you wish. Ni vet det brukar ju vara så att man tänkt gå upp på morgonen och göra saker men det slutar alltid med att man suckar, stänger av larmet och somnar om nöjd och tänker "en annan gång".
Men NEJ inte det inte, lovisa och jag pling klarvakna vid jaa strax efter åtta och tog oss upp vid nio. Väcka agnes å linnea, käka fixa kläder och in till stan för ett jympa pass (jag kan fortfarande inte förstå vad som fick mig att gå med på detta)i en timme! Det var faktiskt rätt nice :P speciellt efterråt. Precis lagom jobbigt. Får väl se om man kommer iväg dit någon mer gång, kan ju alltid hoppas.
Hoppade Dina med Julia hos Hugoson på eftermiddagen och det gick bra :) Var helt utsvulten när vi kom tillbaka till stallet. Äntligen klar med det sista och påväg ut genom dörren när Gits röst dök upp i huvudet "Liza har du och julia bestämt någon städdag? Det är ju er vecka och det ser ut som.." NOOOO. Shit, vilken dag är det? Inte söndag väl? joo liza. Söndag är just vad det är. Jag började nästan gråta men samlade mig och fixade fram mopp å grönsåpevatten. Moppar golvet effektivt, ska precis vända och ta nytt vatten på moppsaken då jag till min förfäran hör ett ljudligt PLUMS. Vad var det som ramla i? nej säg inte att.. nej det kan inte ha varit.. MIN TELEFON, neeeeeeeeeej! helt vitt vatten och någonting hindrade mig från att stoppa ner handen och ta upp den så jag slänger upp dörren och öser ut vattnet i gräset. Dunsdunsduns sa det när min telefon ramlade ut och ner på marken.
I ren panik sliter jag upp skalet och försöker förtvivlat torka min älskade telefon som varit med så länge (nästan fyra månader)med tröjärmen och blåser på knapparna. Sätter i batteriet och den lever! helt otroligt! Efter en stunds studsande av panik och arghet börjar jag istället studsa ännu högra av glädje; den lever!! ...eller inte... vattendropparna börjar efter ett tag slinka in och för tillfället befinner sig telefonen i ugnen på upptorkning, hoppet är inte ute men det är minsann inte långt ifrån. Överlever den flera sekunders bad i vatten å grönsåpa blir jag allvarligt imponerad.
Jag som tänkt köpa en ny telefon för är så trött på den gamla. Men fightas med den ena tanken som säger att jag lärt mig av mina misstag och skulle nog klara av en flashig telefon igen, och den andra som säger att det inte är någon mening alls för jag kommer ändå bara tappa den.
Nu är frågan vad denna händelse vill säga mig.. är det ett tecken att
1. Ja, kom igen Liza köp en ny telefon -nu måste du ju för du har ingen.
2. Nej Liza, köp ingen ny telefon, du kommer bara bli ledsen se vad som kan hända!
hmm..den tål att tänka på!
Tänkte "som en kul grej" berätta om mina tidigare telefoners öde:
1, nokia 3310 ligger hel och i säkert förvar i min låda. Helt otrolig.
2, orange sony ericsson. Blev fuktskadad under en tur i pålsjö och visade därefter allting spegelvänt i extrema färger innan den dog. In på lagning och blev sen vattenskadad igen så tre knappar slutade fungera. Lagad, jag fick ny telefon och sålde den till kiman som bröt den i två delar.
3, Svart sonyericsson, 90% av alla knapparna är knäckta och den hade ett litet sammanbrott en period så jag slutade använda den, men den repade sig och kiman köpte den och har den hos sig :P
4, Silvrig sonyericsson, hannas gamla som varit med om mycket och tålig var den. Tappade jag i taxin påväg till bangkok förra julen..
5, svart stenålderstelefon jag bytte till mig från kimbely. Alla hatade den utom jag. Tappade jag på båten påväg till tyskland med klassen...
6, gammal telefon pappa köpte av sin arbetskamrat bara så jag skulle ha någon. La ifrån mig den när jag fick en ny men den är fullt fungerande frast kan inte ha den för "det är ingen 3G telefon" mutter...
7, ny rosa sonyericsson, jag älskade den. Blev blöt när vi red ut så två knappar slutade fungera men efter några minuter under hårfönen levde de igen. Tappade den efter bara några veckor på lunchen i skolan. Bunden i två år till 3, jag fick absolut inte bli av med den för det hade ju känts onödigt att betala för en telefon jag inte hade.
8, Brun sony ericsson, min nuvarande (iaf till för någon timme sen)återigen en av Hannas gamla som somsagt befinner sig i ugnen atm..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar